Höstmörker

Höstmörkret tynger
och plötsligt har jag svårt att minnas ljuset,
glädjen
Känner hur viljan avtar
och hur motstridiga känslor virvlar runt i mitt inre
Denna känslostorm kräver,
fodrar,
gensvar och agerande
Kräver en styrka jag måste gräva djupt för att hitta
Tvingar mig att leva i känslan,
måste leva mig igenom denna känslorusning
för att hitta mig själv
renad
och jag vet
att stormen kommer att bedarra..
även denna gång.
nya vindar kommer,
ruskar om,
klarnar upp
För med sig toner av främmande fågelsång
och nytt hopp
om vad som skall komma en gång
När jag så har rensat själen från bägarens överflöd och smolk
reser jag mig på darriga ben
Inser att världen trots allt inte är ur led
att det bara är vägen
som ibland blir lite för bred.

copyright Anna-Lena Danielsson

Smärta

En bomb briserar,
imploderar
i min mage
Jag hade ingen aning om
att du kändes så
Fullt medveten om smärtan
men vägrar att delta
Varför bejakar det som gör ont?
Vill leva
njuta,
ha
Vill dela
vara
få lov
älska
trots de personer vi är
Min ryggsäck är så gott som full,
var snäll och gör mig inte illa
om du inte menar det.

Copyright Anna-Lena Danielsson

En av de vackra dikter som mamma skrivit :) vem kan låta bli att känna igen sig i denna?


Snart..

mamma kommer med några dikter imårrn, är nästan ivrig att få publicera en! dom är så grymt bra!
väntar och väntar!

RSS 2.0