Höstmörker

Höstmörkret tynger
och plötsligt har jag svårt att minnas ljuset,
glädjen
Känner hur viljan avtar
och hur motstridiga känslor virvlar runt i mitt inre
Denna känslostorm kräver,
fodrar,
gensvar och agerande
Kräver en styrka jag måste gräva djupt för att hitta
Tvingar mig att leva i känslan,
måste leva mig igenom denna känslorusning
för att hitta mig själv
renad
och jag vet
att stormen kommer att bedarra..
även denna gång.
nya vindar kommer,
ruskar om,
klarnar upp
För med sig toner av främmande fågelsång
och nytt hopp
om vad som skall komma en gång
När jag så har rensat själen från bägarens överflöd och smolk
reser jag mig på darriga ben
Inser att världen trots allt inte är ur led
att det bara är vägen
som ibland blir lite för bred.

copyright Anna-Lena Danielsson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0